balansgång
substantiv
1. substantiv
(den inte helt lätta) aktiviteten att (till fots) gå på ett väldigt smalt område eller föremål utan att tappa balansen (och ramla ned)
Exempel
Cirkusartisten gick balansgång på en uppspänd lina flera meter över marken
När mor såg att Pelle gick balansgång på det smala räcket, två meter ovanför marken, fick han en rejäl utskällning
2. substantiv
det att i en känslig (t.ex. politisk) situation balansera på en smal medelväg mellan två intressen eller sidor utan att förarga någon av sidorna alltför mycket, drabbas alltför mycket av de problem so
det att i en känslig (t.ex. politisk) situation balansera på en smal medelväg mellan två intressen eller sidor utan att förarga någon av sidorna alltför mycket, drabbas alltför myc… Visa mer Visa mindre
det att i en känslig (t.ex. politisk) situation balansera på en smal medelväg mellan två intressen eller sidor utan att förarga någon av sidorna alltför mycket, drabbas alltför mycket av de problem som finns på endera sidan etc
Exempel
Inom psykiatrin är det alltid en knepig balansgång mellan att låta patienten styra över sin egen vård och att göra det som vi vet är bäst för henne
Som hyresvärd är det här en svår balansgång: vi behöver kameraövervakningen för att kunna garantera säkerheten i området, men vi vill och får inte kränka de boendes integritet
Böjning av balansgång
- singular obestämd
- balansgång
- singular bestämd
- balansgången
Visa fler former (7)
- ci
- balansgångs · balansgångs-
- cm
- balansgångs · balansgångs-
- sg def gen
- balansgångens
- sg indef gen
- balansgångs
- sms
- balansgångs-
Vanliga frågor om balansgång
- Vad betyder balansgång?
- (den inte helt lätta) aktiviteten att (till fots) gå på ett väldigt smalt område eller föremål utan att tappa balansen (och ramla ned)
- Hur böjs balansgång?
- balansgång böjs: balansgång (grundform), balansgången (bestämd form).