Ordbas

björn

substantiv /ˈbjøːr.n/

1. substantiv

individ av någon art inom familjen Ursidae, vanligtvis från släktet Ursus; stort rovdjur med tjock päls

Synonymer till björn (2)

Källor: Folkets lexikon

Exempel

stark som en björn

Besläktade ord till björn

2. substantiv fordringsägare

Synonymer till björn (2)

Källor: Folkets lexikon

Exempel

Han nödgades rymma till Portugal för att komma undan sina talrika björnar
stark som en björn

Besläktade ord till björn

3. substantiv stor och stark karl

Synonymer till björn (2)

Källor: Folkets lexikon

Exempel

stark som en björn

Besläktade ord till björn

4. substantiv hårig (homosexuell) man kraftig kroppsbyggnad

Synonymer till björn (2)

Källor: Folkets lexikon

Exempel

stark som en björn

Besläktade ord till björn

5. substantiv lastvagn (med små hjul för ovanligt tung och skrymmande last)

Synonymer till björn (2)

Källor: Folkets lexikon

Exempel

stark som en björn

Besläktade ord till björn

6. substantiv redskap med hävstång och krok för att spänna en kedja runt stockar

Synonymer till björn (2)

Källor: Folkets lexikon

Exempel

stark som en björn

Besläktade ord till björn

Översättningar av björn (84 språk)
ain
イソ
an
onso
arabiska
دبّ
arc
דבא
be
мядзведзь
br
arzh
bs
medvjed
bulgariska
мечка
ca
ós
cjs
апшақ
co
orsu
cy
arth
danska
bjørn
diq
hes
engelska
bear
esperanto
urso
et
karu
eu
hartz
finska
karhu
fkv
karhhuu
fo
bjørn
franska
ours
fur
ors
fy
bear
ga
béar
gd
mathan
gl
oso
grekiska
αρκούδα
hebreiska
דוב
hy
արջ
ia
urso
id
beruang
ik
nanuk
isländska
björn
italienska
orso
japanska
kuma, くま, クマ, 熊
ka
დათვი
kinesiska
熊, 魋
ku
hirç
kw
arth, ors
latin
ursus
lkt
matȟó
lo
ໝີ
lt
lokys, meškà
mk
mečka, мечка
mn
баавгай
mt
debb, ors
nederländska
beer, berin
norska
bjørn
oc
ors
os
арс
ovd
byönn
pcd
ors
persiska
خرس
polska
niedźwiedź
portugisiska
urso
rm
urs
rmu
bullo
rumänska
urs
ryska
медведь
sa
ऋक्ष
sc
ursu
se
bierdna, guovža
sl
medved
slovakiska
medveď
spanska
oso
sq
ari
sr
medved, медвед
sw
dubu
tg
хирс
thailändska
หมี
tjeckiska
medvěd
tk
aýy
turkiska
ayı
tyska
Bär
ug
ئېيىق
uga
𐎄𐎁
uk
ведмідь
ungerska
medve
ur
بھالو
uz
ayiq
vietnamesiska
gấu
vo
ber
yi
בער

Böjning av björn

singular obestämd
björn
singular bestämd
björnen
plural obestämd
björnar
plural bestämd
björnarna
Visa fler former (15)
c
björn · björn-
ci
björn · björn-
cm
björn · björn- · björns · björns-
gen
björns
nom
björn
pl def gen
björnarnas
pl indef gen
björnars
sg def gen
björnens
sg indef gen
björns
sms
björn-

Etymologi av björn

1200 Av fornsvenska 'biorn', av fornnordiska 'bjǫrn' (varav även danska, färöiska, bokmål och nynorska bjørn och isländska #Isländska), av urnordiska *bernu-. Ytterst av urindoeuropeiska *bʰer-, "brunt djur". Besläktat med fornhögtyska bero (varav tyska Bär), medelnederländska bere (nederländska beer). Möjligen besläktat med brun

Vanliga frågor om björn

Vad är synonymer till björn?
Synonymer till björn: nalle, björnbindsle.
Vad betyder björn?
individ av någon art inom familjen Ursidae, vanligtvis från släktet Ursus; stort rovdjur med tjock päls
Hur uttalas björn?
björn uttalas /ˈbjøːr.n/.
Hur böjs björn?
björn böjs: björn (grundform), björnen (bestämd form), björnar (plural), björnarna (bestämd plural).