Ordbas

bracka

substantiv /ˈbrakːa/

1. substantiv okultiverad människa, person utan vidare vyer

Synonymer till bracka (1)

Exempel

Det skulle vara roligt att bo hos dem, fast de antagligen skulle tycka att hon var en riktig bracka.
En bracka och något värre än en bracka.
Men Nigge skrev tillbaka och pikade honom att han var på väg att bli bracka: snart skulle han väl också gifta sig, göra barn och skaffa sig båt.

Besläktade ord till bracka

2. substantiv byxa

Synonymer till bracka (1)

Besläktade ord till bracka

Översättningar av bracka (3 språk)
danska
småborger
isländska
broddborgari
tyska
Spießbürger, Spießbürgerin, Spießer, Spießerin

Böjning av bracka

singular obestämd
bracka
singular bestämd
brackan
plural obestämd
brackor
plural bestämd
brackorna
Visa fler former (16)
ci
brack · brack- · bracke · bracke-
cm
brack · brack- · bracke · bracke- · bracks · bracks-
pl def gen
brackornas
pl indef gen
brackors
sg def gen
brackans
sg indef gen
brackas
sms
brack- · bracke-

Etymologi av bracka

Gammal studentbeteckning för icke-student

Vanliga frågor om bracka

Vad är synonymer till bracka?
Synonymer till bracka: brat.
Vad betyder bracka?
okultiverad människa, person utan vidare vyer
Hur uttalas bracka?
bracka uttalas /ˈbrakːa/.
Hur böjs bracka?
bracka böjs: bracka (grundform), brackan (bestämd form), brackor (plural), brackorna (bestämd plural).