brylling

substantiv

1. substantiv

person som är släkt med en annan person, där släktskapet är sådant att de har var sin far- eller morförälder som är kusiner med varandra; person vars närmaste gemensamma förfader med en annan person ä

Synonymer till brylling (2)

Exempel

Tina och jag är bryllingar

Tina är min brylling

Tina är brylling till/med Stina

Besläktade ord till brylling

syssling

2. substantiv brorsbarn

Synonymer till brylling (1)

fyrmänning

3. substantiv faderns brorsbarn, kusin på faderns sida

Synonymer till brylling (1)

fyrmänning

Översättningar av brylling (8 språk)

ca: cosina tercera, cosí tercer
engelska: third cousin
franska: cousin arrière-issu de germains, cousine arrière-issue de germains
norska: firmenning
polska: kuzyn
portugisiska: prima terceira, primo terceiro
ryska: четверою́родная сестра, четверою́родный брат
spanska: prima tercera, primo tercero

Böjning av brylling

singular obestämd: brylling
singular bestämd: bryllingen
plural obestämd: bryllingar
plural bestämd: bryllingarna

Visa fler former (14)

ci: brylling · brylling- · bryllings · bryllings-
cm: brylling · brylling- · bryllings · bryllings-
pl def gen: bryllingarnas
pl indef gen: bryllingars
sg def gen: bryllingens
sg indef gen: bryllings
sms: brylling- · bryllings-

Vanliga frågor om brylling

Vad är synonymer till brylling?: Synonymer till brylling: fjärdedelskusin, fyrmänning.
Vad betyder brylling?: person som är släkt med en annan person, där släktskapet är sådant att de har var sin far- eller morförälder som är kusiner med varandra; person vars närmaste gemensamma förfader med en annan person ä
Hur böjs brylling?: brylling böjs: brylling (grundform), bryllingen (bestämd form), bryllingar (plural), bryllingarna (bestämd plural).