diss
substantiv
1. substantiv
höjt d; ton med frekvens nära 311,13 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstruken a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk m
höjt d; ton med frekvens nära 311,13 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstruken a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enha… Visa mer Visa mindre
höjt d; ton med frekvens nära 311,13 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstruken a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med ess och fessess
Synonymer till diss (1)
Exempel
Vicken diss o jag vet inte var han är”.
Bland berättare, brevskrivare, boktryckare och andra bidragsgivare i tidig svensk veckopress 1730 – 1773 [ förlagsutgåva av diss., framlagd Göteborg 2013].
Den har slagtonen diss ( 321 Hz) och rings i endast vid mycket speciella tillfällen, genom slow swinging ( inte växelringning).
Besläktade ord till diss
2. substantiv det att dissa någon
Synonymer till diss (1)
Översättningar av diss (2 språk)
- danska
- dis
- engelska
- D-sharp
Böjning av diss
- singular obestämd
- diss
- singular bestämd
- disset
Visa fler former (7)
- ci
- diss · diss-
- cm
- diss · diss-
- sg def gen
- dissets
- sg indef gen
- diss
- sms
- diss-
Vanliga frågor om diss
- Vad är synonymer till diss?
- Synonymer till diss: avslag.
- Vad betyder diss?
- höjt d; ton med frekvens nära 311,13 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstruken a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk m
- Hur böjs diss?
- diss böjs: diss (grundform), disset (bestämd form).