dyrkare
substantiv
1. substantiv individ som dyrkar (i betydelsen ’avguda, tillbe, ta efter’)
Exempel
Testet är utfört av vanlig laboratoriepersonal och inte av några professionella dyrkare.
Den kungliga ätt hon tillhörde räknade anor ända från Akilles, hjälten framför andra i de legendariska striderna om Troja, och hon var en hängiven dyrkare av Dionysos, fruktbarhetens, rusets och extasens grekiske gud.
Han var en ännu mer dogmatisk dyrkare av det grekiska och hemfallen åt högtravande retorik.
Besläktade ord till dyrkare
2. substantiv
individ som dyrkar (i betydelsen ’öppna ett lås med annat verktyg än den nyckel som passar i låset’)
Böjning av dyrkare
- singular obestämd
- dyrkare
- singular bestämd
- dyrkaren
- plural obestämd
- dyrkare
- plural bestämd
- dyrkarna
Visa fler former (9)
- ci
- dyrkar · dyrkar-
- cm
- dyrkar · dyrkar-
- pl def gen
- dyrkarnas
- pl indef gen
- dyrkares
- sg def gen
- dyrkarens
- sg indef gen
- dyrkares
- sms
- dyrkar-
Vanliga frågor om dyrkare
- Vad betyder dyrkare?
- individ som dyrkar (i betydelsen ’avguda, tillbe, ta efter’)
- Hur böjs dyrkare?
- dyrkare böjs: dyrkare (grundform), dyrkaren (bestämd form), dyrkarna (bestämd plural).