ekotyp
substantiv
1. substantiv växtart- eller djurart som är ärftligt anpassad till en viss miljö
Exempel
I Akademins ordlista fanns inget ord mellan ekorre och ekotyp, särform anpassad till en viss miljö.
De svenska bestånden utgör en nordlig utpost och tillhör en annan ekotyp än exempelvis i Frankrike ( där arten är vanligare).
Han införde bland annat begreppet ekotyp för att beskriva sådana anpassade varianter.
Besläktade ord till ekotyp
2. substantiv särform av en folksaga el dyl inom ett visst kulturområde
Böjning av ekotyp
- singular obestämd
- ekotyp
- singular bestämd
- ekotypen
- plural obestämd
- ekotyper
- plural bestämd
- ekotyperna
Visa fler former (14)
- ci
- ekotyp · ekotyp- · ekotyps · ekotyps-
- cm
- ekotyp · ekotyp- · ekotyps · ekotyps-
- pl def gen
- ekotypernas
- pl indef gen
- ekotypers
- sg def gen
- ekotypens
- sg indef gen
- ekotyps
- sms
- ekotyp- · ekotyps-
Vanliga frågor om ekotyp
- Vad betyder ekotyp?
- växtart- eller djurart som är ärftligt anpassad till en viss miljö
- Hur böjs ekotyp?
- ekotyp böjs: ekotyp (grundform), ekotypen (bestämd form), ekotyper (plural), ekotyperna (bestämd plural).