grip
1. substantiv
chimärt fabeldjur vars framdel är en örn och vars bakdel är ett lejon; vanligen avbildad med en örns huvud och vingar på lejonkropp
Exempel
My senses have been stripped, my hands can’ t feel to grip.” Vad?
Och om jag någonsin skulle avlägsna mig från dig, grip tag i mina hjärtesträngar och dra.
Därunder ses en kardinalshatt med hängande tofsar och en oval ram med en grip – emblemet för Rione Parione – samt en ros, ur vilken vattnet porlar.
Översättningar (20 språk)
- be
- грыфо́н
- bulgariska
- грифон
- engelska
- griffin
- esperanto
- grifo
- et
- greif
- finska
- aarnikotka, griippi
- grekiska
- γρύπας
- isländska
- arnljón, griffín
- italienska
- grifone
- mk
- грифо́н
- norska
- griff
- polska
- gryf
- portugisiska
- grifo
- ryska
- грифо́н
- slovakiska
- gryf
- spanska
- grifo
- tjeckiska
- gryf
- tyska
- Greif
- uk
- гриф
- ungerska
- griff
Besläktade ord till grip
2. substantiv
personligt värdegods; tillhörighet, ägodel, egendom; något som man tagit i besittning
Översättningar (20 språk)
- be
- грыфо́н
- bulgariska
- грифон
- engelska
- griffin
- esperanto
- grifo
- et
- greif
- finska
- aarnikotka, griippi
- grekiska
- γρύπας
- isländska
- arnljón, griffín
- italienska
- grifone
- mk
- грифо́н
- norska
- griff
- polska
- gryf
- portugisiska
- grifo
- ryska
- грифо́н
- slovakiska
- gryf
- spanska
- grifo
- tjeckiska
- gryf
- tyska
- Greif
- uk
- гриф
- ungerska
- griff
Böjning av grip
- singular obestämd
- grip
- singular bestämd
- gripen
- plural obestämd
- gripar
- plural bestämd
- griparna
Visa fler former (14)
- ci
- grip · grip- · grips · grips-
- cm
- grip · grip- · grips · grips-
- pl def gen
- griparnas
- pl indef gen
- gripars
- sg def gen
- gripens
- sg indef gen
- grips
- sms
- grip- · grips-
Etymologi av grip
1346 som fornsvenska 'griper', av fornnordiska 'gripr', belagt i w:Didriksagan (runt 1250) i betydelsen ”gam”, bevarat i och , via nds '-' (jämför ), av latin 'grȳps', av forngrekiska 'γϱύψ'. I danskan och norskan används former på -f från högtyskan: , , griff
Av fornsvenska 'griper', av fornnordiska 'gripr', verbalsubstantiv till gripa, motsvarande , grepe, ; , av ett gem-ugm '-' gripi- , växelform till ett gem-ugm '-' gripa- (se grepp). I modern svenska delvis åter populariserad från fornspråk, exempelvis 1739 som dyrgrip efter , även om ordet förekommer sporadiskt självständigt under renässansen och senare
Vanliga frågor om grip
- Vad betyder grip?
- chimärt fabeldjur vars framdel är en örn och vars bakdel är ett lejon; vanligen avbildad med en örns huvud och vingar på lejonkropp
- Hur böjs grip?
- grip böjs: grip (grundform), gripen (bestämd form), gripar (plural), griparna (bestämd plural).