gäspande

Dom kommer till mig med ett gäspande sångsätt, som för resten Nina Hagen tyvärr lärt sig, har texten för långt fram i munnen och så står dom och sjunger med huvudet ner i backen.

Vackra pianoklanger i aulan som ett dröjande eko över tomma gator, cykeldäck mot sommarhet asfalt på väg till första feriejobbet och eftermiddagsfika i en gäspande stad där ledigheten låg som barfotasand på trottoarerna.

Jag satt morgonmurken och gäspande bredvid och hummade och läste Torsten Ehrenmarks Londonkåserier och sade i mungipan då och då att det säkert blev utmärkta pannkakor i badkaret.