Ordbas

henrik

substantiv

ett mansnamn

Översättningar (18 språk)
ca
Enric
danska
Henrik
engelska
Harry, Henry
finska
Heikki
franska
Henri
grekiska
Ερρίκος
italienska
Enrico
latin
Henricus
lt
Henrikas
lv
Henrijs
nederländska
Hendrik
norska
Henrik
polska
Henryk
portugisiska
Henrique
spanska
Enrique
tjeckiska
Jindřich
tyska
Heinrich, Heinz
ungerska
Henrik

Böjning av henrik

singular obestämd
henrik
singular bestämd
henrik
plural obestämd
henrikar
plural bestämd
henrikarna
Visa fler former (9)
ci
henrik · henrik-
cm
henrik · henrik-
pl def gen
henrikarnas
pl indef gen
henrikars
sg def gen
henriks
sg indef gen
henriks
sms
henrik-

Etymologi av henrik

Av fornsvenska 'Henrik, Hinrik'. Namnet lånades tidigt från medellågtyskan, av goh 'Heimrih, Haimirich', ett sammansatt mansnamn av heim#Fornhögtyska ("hem") + -rih (motsvarande fornsvenska -rik#Fornsvenska. Möjligtvis av gem-ugm '*Haimarīks'

Vanliga frågor om henrik

Vad betyder henrik?
ett mansnamn
Hur böjs henrik?
henrik böjs: henrik (grundform), henrikar (plural), henrikarna (bestämd plural).