hängning
substantiv
1. substantiv
det att hänga någon eller sig själv; det att döda någon eller begå självmord genom att fästa ett snara runt halsen: fästa ena änden av repet i taket (eller annan punkt ovanför huvudhöjd) och som en sn
det att hänga någon eller sig själv; det att döda någon eller begå självmord genom att fästa ett snara runt halsen: fästa ena änden av repet i taket (eller annan punkt ovanför huvu… Visa mer Visa mindre
det att hänga någon eller sig själv; det att döda någon eller begå självmord genom att fästa ett snara runt halsen: fästa ena änden av repet i taket (eller annan punkt ovanför huvudhöjd) och som en snara dra en ögla av andra änden runt halsen, så att lufttillförseln vid halsen stryps när individen tappar fotfästet och hålls uppe endast av repet som drar åt runt halsen
Exempel
Pojkar begår däremot fler fullbordade självmord och använder sig också av råare metoder, som hängning.
Skulle Mubarak dömas för ordern, riskerar han hängning.
Pojkar i förhör om hängning
Besläktade ord till hängning
2. substantiv det att hänga något
Synonymer till hängning (1)
Översättningar av hängning (4 språk)
- engelska
- hanging
- franska
- pendaison
- spanska
- ahorcamiento
- tyska
- Hängen
Böjning av hängning
- singular obestämd
- hängning
- singular bestämd
- hängningen
- plural obestämd
- hängningar
- plural bestämd
- hängningarna
Visa fler former (9)
- ci
- hängnings · hängnings-
- cm
- hängnings · hängnings-
- pl def gen
- hängningarnas
- pl indef gen
- hängningars
- sg def gen
- hängningens
- sg indef gen
- hängnings
- sms
- hängnings-
Vanliga frågor om hängning
- Vad är synonymer till hängning?
- Synonymer till hängning: upphängning.
- Vad betyder hängning?
- det att hänga något
- Hur böjs hängning?
- hängning böjs: hängning (grundform), hängningen (bestämd form), hängningar (plural), hängningarna (bestämd plural).