ironi
substantiv
/ɪrɔˈniː/
det att uttrycka en sak, fast (uppenbart) mena en annan; används ofta i hånande syfte; kan uppfattas som en form av humor
Exempel
Att just miljöministeriets kanslichef Lauri Tarasti, utan någon anknytning till teaterlivet, satts att leda arbetsgruppen som ska städa upp den röra i teaterutbildningen som incidenten i Uleåborg utlöste ses som en ödets ironi.
Men det är en historiens ironi att hon - som under det år som gått envetet strävat för fred - får denna bas samtidigt som kriget återupptas.
Nog så vågat och hårt i sitt språkbruk, men med levande distans, humor och ironi.
Översättningar (7 språk)
- ca
- ironia
- engelska
- irony
- franska
- ironie
- isländska
- háð
- polska
- ironia
- ryska
- ирония
- tyska
- Ironie
Böjning av ironi
- singular obestämd
- ironi
- singular bestämd
- ironien · ironin
- plural obestämd
- ironier
- plural bestämd
- ironierna
Visa fler former (10)
- ci
- ironi · ironi-
- cm
- ironi · ironi-
- pl def gen
- ironiernas
- pl indef gen
- ironiers
- sg def gen
- ironiens · ironins
- sg indef gen
- ironis
- sms
- ironi-
Etymologi av ironi
1788 Via latin 'īrōnīa' av forngrekiska 'εἰρωνεία'
Vanliga frågor om ironi
- Vad är synonymer till ironi?
- Synonymer till ironi: sarkasm.
- Vad betyder ironi?
- det att uttrycka en sak, fast (uppenbart) mena en annan; används ofta i hånande syfte; kan uppfattas som en form av humor
- Hur uttalas ironi?
- ironi uttalas /ɪrɔˈniː/.
- Hur böjs ironi?
- ironi böjs: ironi (grundform), ironien (bestämd form), ironier (plural), ironierna (bestämd plural).