Ordbas

kemi

substantiv /ɕɛˈmiː/

1. substantiv

vetenskapen om molekylers uppbyggnad, egenskaper och omvandlingar; vanligt skolämne, ofta inräknat i NO eller OÄ

Exempel

Kemist kallas en person som sysslar med kemi
organisk kemi

Besläktade ord till kemi

2. substantiv egenskap som anger hur väl två eller fler individer trivs ihop

Exempel

Kemin stämde mellan oss
Det fanns ingen kemi mellan dem
Kemin i gruppen fungerade inte
Visa fler exempel (1)
organisk kemi

Besläktade ord till kemi

Översättningar av kemi (42 språk)
af
chemie, skeikunde
als
Chemii
an
quimica
ast
química
be
хімія
br
kimiezh
danska
kemi
engelska
chemistry
esperanto
kemio
et
keemia
ext
química
finska
kemia
fo
evnafrøði
franska
chimie
fy
skiekunde
ga
ceimic
gl
química
grekiska
χημεία
haw
kemika
hr
kémija
id
ilmu kimia, kimia
isländska
efnafræði
italienska
chimica
japanska
bakegaku, かがく, ばけがく, 化学
koreanska
화학
ku
kîmya
ms
kimia
mt
kimika
mwl
química
nederländska
chemie, scheikunde
norska
kjemi
nynorska
kjemi
polska
chemia
portugisiska
química
ryska
химия
spanska
química, sintonia
tjeckiska
chemie
turkiska
kimya
tyska
Chemie
uk
хімія
vietnamesiska
hóa học
yi
כעמיע

Böjning av kemi

singular obestämd
kemi
singular bestämd
kemien · kemin
Visa fler former (8)
ci
kemi · kemi-
cm
kemi · kemi-
sg def gen
kemiens · kemins
sg indef gen
kemis
sms
kemi-

Vanliga frågor om kemi

Vad betyder kemi?
vetenskapen om molekylers uppbyggnad, egenskaper och omvandlingar; vanligt skolämne, ofta inräknat i NO eller OÄ
Hur uttalas kemi?
kemi uttalas /ɕɛˈmiː/.
Hur böjs kemi?
kemi böjs: kemi (grundform), kemien (bestämd form).