klinka
verb · substantiv
/ˈklɪŋka/
1. verb (små)spela lite för sig själv, ofta om musikinstrument med tangenter
Exempel
Då hade han sluppit rulla omkring på en flygel för att klinka ur sig sin hissmuzak.
Om hon inte väljer att sitta vid pianot och klinka.
Låt inte den lilla besten sitta där och klinka sina skalor.
Översättningar (1 språk)
- tyska
- klimpern
Besläktade ord till klinka
2. substantiv handtag för att öppna eller stänga dörren
Synonymer till klinka (3)
Översättningar (3 språk)
- finska
- kahva
- turkiska
- mandal
- tyska
- Hinterteil, Klinke, Türklinke
Besläktade ord till klinka
3. substantiv skinka, stjärthalva
Synonymer till klinka (1)
Översättningar (3 språk)
- finska
- kahva
- turkiska
- mandal
- tyska
- Hinterteil, Klinke, Türklinke
Böjning av klinka
- infinitiv
- klinka
- presens
- klinkar
- preteritum
- klinkade
- supinum
- klinkat
- imperativ
- klinka
- singular obestämd
- klinka
- singular bestämd
- klinkan
- plural obestämd
- klinkor
- plural bestämd
- klinkorna
Visa fler former (24)
- c
- klink · klink-
- ci
- klink · klink- · klinke · klinke-
- cm
- klink · klink- · klinke · klinke- · klinks · klinks-
- inf s-form
- klinkas
- pl def gen
- klinkornas
- pl indef gen
- klinkors
- pres ind s-form
- klinkas
- pres_part gen
- klinkandes
- pres_part nom
- klinkande
- pret ind s-form
- klinkades
- sg def gen
- klinkans
- sg indef gen
- klinkas
- sms
- klink- · klinke-
- sup s-form
- klinkats
Etymologi av klinka
1697 Av ljudhärmande ursprung, se även klinga
1600 Av gml 'klinke'
1768 Jämför nederländska ''''
Vanliga frågor om klinka
- Vad är synonymer till klinka?
- Synonymer till klinka: dörrhandtag, dörrtrycke, skinka.
- Vad betyder klinka?
- handtag för att öppna eller stänga dörren
- Hur uttalas klinka?
- klinka uttalas /ˈklɪŋka/.
- Hur böjs klinka?
- klinka böjs: klinka (infinitiv), klinkar (presens), klinkade (preteritum), klinkat (supinum), klinkan (bestämd form).