konstapel
substantiv
/kɔnˈstɑːpɛl/
1. substantiv lägre polisman, dito sjöunderofficer
Exempel
1922 antogs han som extra konstapel hos polisen i Stockholm och genomgick Polisskolans lägre och högre kurser 1922 respektive 1928.
Säpo, muttrar konstapel Björk ...
Vips kan vi få poliser som är snabba som Gunde Svan och trygga som konstapel Björk i Mästerdetektiven Blomkvist.
Besläktade ord till konstapel
2. substantiv
näst lägsta underbefälsgraden i en pjäsbesättning, hörande ”manskapet” (servismanskapet); pjäschef till artilleripjäs
Översättningar av konstapel (2 språk)
- engelska
- constable
- tyska
- Konstabler, Schutzmann
Böjning av konstapel
- singular obestämd
- konstapel
- singular bestämd
- konstapeln
- plural obestämd
- konstaplar
- plural bestämd
- konstaplarna
Visa fler former (11)
- ci
- konstapel · konstapel-
- cm
- konstapel · konstapel- · konstapels · konstapels-
- pl def gen
- konstaplarnas
- pl indef gen
- konstaplars
- sg def gen
- konstapelns
- sg indef gen
- konstapels
- sms
- konstapel-
Vanliga frågor om konstapel
- Vad är synonymer till konstapel?
- Synonymer till konstapel: polis, polisman.
- Vad betyder konstapel?
- lägre polisman, dito sjöunderofficer
- Hur uttalas konstapel?
- konstapel uttalas /kɔnˈstɑːpɛl/.
- Hur böjs konstapel?
- konstapel böjs: konstapel (grundform), konstapeln (bestämd form), konstaplar (plural), konstaplarna (bestämd plural).