kvacka
verb
/'kvaˌka/, /ˈkvakːa/
1. verb säga ”kvack”; låta som en anka
Exempel
Hans väska börjar kvacka och han gräver fram mobilen,” trodde jag stängt av …”
Av honom blir Ahiru given kraften att förvandlas till Prinsessan Tutu, men samtidigt varnar Drosselmeyer Ahiru för att kvacka, för då förvandlas hon till en anka.
Ankan Walla har en märklig utformning och brukar " kvacka " högt ibland när det behövs något med en gång.
2. verb kvacksalva; ägna sig åt kvacksalveri
Översättningar av kvacka (2 språk)
- engelska
- quack
- franska
- cancaner
Böjning av kvacka
- infinitiv
- kvacka
- presens
- kvackar
- preteritum
- kvackade
- supinum
- kvackat
- imperativ
- kvacka
Visa fler former (9)
- c
- kvack · kvack-
- inf s-form
- kvackas
- pres ind s-form
- kvackas
- pres_part gen
- kvackandes
- pres_part nom
- kvackande
- pret ind s-form
- kvackades
- sms
- kvack-
- sup s-form
- kvackats
Etymologi av kvacka
Verbform av kvack, onomatopoetiskt
Ellips av kvacksalva
Vanliga frågor om kvacka
- Vad betyder kvacka?
- säga ”kvack”; låta som en anka
- Hur uttalas kvacka?
- kvacka uttalas /'kvaˌka/.
- Hur böjs kvacka?
- kvacka böjs: kvacka (infinitiv), kvackar (presens), kvackade (preteritum), kvackat (supinum).