kynne
substantiv
/ˈɕʏnːɛ/
inneboende natur (vanligen hos person eller grupp av personer, även hos djurart)
Exempel
Mest berömd är hon för sitt oppositionella kynne och sin stridbarhet
Om det finns något svenskt kynne så yttrar det sig i så fall som en allmän ovillighet att bråka
Hundar har charm, ett nyansrikt kynne och är fenomenala på att sprida glädje
Översättningar (3 språk)
- engelska
- character, disposition, nature, temperament
- polska
- charakter, natura, temperament, usposobienie
- spanska
- carácter, genio, naturaleza, temple, índole
Besläktade ord till kynne
Böjning av kynne
- singular obestämd
- kynne
- singular bestämd
- kynnet
- plural obestämd
- kynnen
- plural bestämd
- kynnena
Visa fler former (9)
- ci
- kynns · kynns-
- cm
- kynns · kynns-
- pl def gen
- kynnenas
- pl indef gen
- kynnens
- sg def gen
- kynnets
- sg indef gen
- kynnes
- sms
- kynns-
Etymologi av kynne
Av fornsvenska 'kynne'
Vanliga frågor om kynne
- Vad är synonymer till kynne?
- Synonymer till kynne: sinnelag, lynne, humör, håg.
- Vad betyder kynne?
- inneboende natur (vanligen hos person eller grupp av personer, även hos djurart)
- Hur uttalas kynne?
- kynne uttalas /ˈɕʏnːɛ/.
- Hur böjs kynne?
- kynne böjs: kynne (grundform), kynnet (bestämd form), kynnen (plural), kynnena (bestämd plural).