långbänk
substantiv
1. substantiv lång (väggfast) bänk (där man kan vila sig)
Exempel
Rummet hade möblerats endast med långbänkar och krumbenta fåtöljer och ett gammalt utspelt fortepiano i ett av hörnen
Besläktade ord till långbänk
2. substantiv lång bänk i en skola
Motsatser till långbänk
Exempel
Undervisningslokalens inventarier utgjordes av långbänkar och kateder, som även inrymde skåp för en del undervisningsmateriel såsom griffeltavlor, testamenten, psalmböcker m. fl
Böjning av långbänk
- singular obestämd
- långbänk
- singular bestämd
- långbänken
- plural obestämd
- långbänkar
- plural bestämd
- långbänkarna
Visa fler former (9)
- ci
- långbänks · långbänks-
- cm
- långbänks · långbänks-
- pl def gen
- långbänkarnas
- pl indef gen
- långbänkars
- sg def gen
- långbänkens
- sg indef gen
- långbänks
- sms
- långbänks-
Etymologi av långbänk
Att "ligga på långbänken" (1700-talet) är att vila sig, att "dra något i långbänk" (1600-talet, av tyska etwas auf die lange Bank ziehen) är att fördröja och skjuta upp i stället för att börja arbeta med det. Uttrycket aktualiserades på 1970-talet av w:Thorbjörn Fälldin
Vanliga frågor om långbänk
- Vad betyder långbänk?
- lång (väggfast) bänk (där man kan vila sig)
- Vad är motsatsen till långbänk?
- Motsatser till långbänk: skolbänk.
- Hur böjs långbänk?
- långbänk böjs: långbänk (grundform), långbänken (bestämd form), långbänkar (plural), långbänkarna (bestämd plural).