marsk
substantiv
1. substantiv
(egentligen förkortning för marskalk) hög (militär) ämbetsman i äldre tid
Synonymer till marsk (1)
Exempel
Ebbe hade sönerna Johannes ( dansk marsk), Peder samt fyra döttrar: Benedicta, gift med Sverker den yngre, Cecilia som giftes med Jon Reinmodsen, och en som giftes med en tysk greve Engelbert.
Sten Pedersson ( stjärna) ( ofta felaktigt skriven stallare), död mellan 1452 och 1458, var en svenskt marsk, riksråd, lagman och häradshövding.
Han var hövitsman på slottet Tre Kronor i Stockholm 1447-1448, Västerås slott 1451-1452 och marsk 1452.
Besläktade ord till marsk
2. substantiv låglänt kustområde med goda odlingsförhållanden
Synonymer till marsk (1)
Böjning av marsk
- singular obestämd
- marsk
- singular bestämd
- marsken
- plural obestämd
- marsker
- plural bestämd
- marskerna
Visa fler former (9)
- ci
- marsk · marsk-
- cm
- marsk · marsk-
- pl def gen
- marskernas
- pl indef gen
- marskers
- sg def gen
- marskens
- sg indef gen
- marsks
- sms
- marsk-
Etymologi av marsk
Av fornsvenska 'marsker', förkortning av marskalker#Fornsvenska, av gml 'marschalk'
Vanliga frågor om marsk
- Vad är synonymer till marsk?
- Synonymer till marsk: marskland.
- Vad betyder marsk?
- (egentligen förkortning för marskalk) hög (militär) ämbetsman i äldre tid
- Hur böjs marsk?
- marsk böjs: marsk (grundform), marsken (bestämd form), marsker (plural), marskerna (bestämd plural).