Ordbas

norm

substantiv /ˈnɔrm/

1. substantiv

något som anses vara normalt; (oskriven eller icke lagstiftad) "regel", rättesnöre, mönster

Exempel

utarbeta centrala normer
fasta (etiska) normer

2. substantiv en funktion som uppfyller kraven, för varje och

Synonymer till norm (8)

Källor: Folkets lexikon

Exempel

utarbeta centrala normer
fasta (etiska) normer

3. substantiv norm av vektor (enligt föregående definition); längd av vektor

Exempel

utarbeta centrala normer
fasta (etiska) normer
Översättningar av norm (6 språk)
engelska
norm
franska
norme
norska
norm
ryska
норма
spanska
norma
tyska
Norm

Böjning av norm

singular obestämd
norm
singular bestämd
normen
plural obestämd
normer
plural bestämd
normerna
Visa fler former (14)
ci
norm · norm- · norms · norms-
cm
norm · norm- · norms · norms-
pl def gen
normernas
pl indef gen
normers
sg def gen
normens
sg indef gen
norms
sms
norm- · norms-

Vanliga frågor om norm

Vad är synonymer till norm?
Synonymer till norm: förebild, handlingsregel, regel, rättesnöre, absolutbelopp, oskriven regel, måttstock, ideal.
Vad betyder norm?
något som anses vara normalt; (oskriven eller icke lagstiftad) "regel", rättesnöre, mönster
Hur uttalas norm?
norm uttalas /ˈnɔrm/.
Hur böjs norm?
norm böjs: norm (grundform), normen (bestämd form), normer (plural), normerna (bestämd plural).