otur
substantiv
/ˈuːtʉːr/
det att en negativ (osannolik) händelse inträffar när förloppet åtminstone spontant förefaller vara slumpartat och o-/svårförutsägbart
Motsatser till otur
Exempel
Vilken otur att de två konserterna sammanfaller
han hade oturen att missa tåget
Översättningar (7 språk)
- bulgariska
- лош късмет, несполука
- engelska
- bad luck
- franska
- guigne, malchance, poisse
- nederländska
- pech
- norska
- uflaks, ulykke
- portugisiska
- azar
- tyska
- Pech, Unglück
Böjning av otur
- singular obestämd
- otur
- singular bestämd
- oturen
Visa fler former (7)
- ci
- oturs · oturs-
- cm
- oturs · oturs-
- sg def gen
- oturens
- sg indef gen
- oturs
- sms
- oturs-
Vanliga frågor om otur
- Vad betyder otur?
- det att en negativ (osannolik) händelse inträffar när förloppet åtminstone spontant förefaller vara slumpartat och o-/svårförutsägbart
- Vad är motsatsen till otur?
- Motsatser till otur: tur.
- Hur uttalas otur?
- otur uttalas /ˈuːtʉːr/.
- Hur böjs otur?
- otur böjs: otur (grundform), oturen (bestämd form).