Ordbas

park

substantiv /ˈpark/

1. substantiv

rekreationsområde som utgörs av mer eller mindre ansad vegetation i form av gräsmatta, buskar och träd och ofta även promenadstigar, sittbänkar, dammar, planteringar o dyl, ofta i eller i närheten av

rekreationsområde som utgörs av mer eller mindre ansad vegetation i form av gräsmatta, buskar och träd och ofta även promenadstigar, sittbänkar, dammar, planteringar o dyl, ofta i… Visa mer

rekreationsområde som utgörs av mer eller mindre ansad vegetation i form av gräsmatta, buskar och träd och ofta även promenadstigar, sittbänkar, dammar, planteringar o dyl, ofta i eller i närheten av en stad eller i anslutning till ett slott eller annan pampig byggnad

Synonymer till park (1)

Källor: Folkets lexikon

Exempel

Vi går till parken!
De lockade många intresserade och nyfikna åhörare och många kom också för att se eller medverka i deras offer- och förfädersceremoni i en park i Reykjavik.
TV 1 19.00 I september 1925 sköt sig Runar Schildt i en park i Helsingfors.
Visa fler exempel (1)
En politiskt turbulent vecka i Filippinerna avslutades på lördagen med ett massmöte i en park i centrala Manila.

Besläktade ord till park

2. substantiv

liknande område (som 1 ovan) men med mindre betoning på naturupplevelse till förmån för annan mer specifik aktivitet

Synonymer till park (1)

Källor: Folkets lexikon

3. substantiv

större område av relativt orörd natur, eventuellt lagligen skyddat mot ingrepp

Synonymer till park (1)

Källor: Folkets lexikon

4. substantiv

den samlade mängden av något (oftast rörligt, men även stationärt, såsom fordon, maskiner och dylikt, ofta med gemensam ägare eller i ett visst geografiskt område)

Synonymer till park (1)

Källor: Folkets lexikon

Översättningar av park (17 språk)
be
парк
danska
park
engelska
park
et
park
finska
puisto
franska
jardin public, parc
japanska
公園
ms
taman
nederländska
park
norska
park
nynorska
park
polska
park
ryska
парк, сквер
spanska
parque
tyska
Park
uk
парк
yi
פּאַרק

Böjning av park

singular obestämd
park
singular bestämd
parken
plural obestämd
parker
plural bestämd
parkerna
Visa fler former (14)
ci
park · park- · parks · parks-
cm
park · park- · parks · parks-
pl def gen
parkernas
pl indef gen
parkers
sg def gen
parkens
sg indef gen
parks
sms
park- · parks-

Etymologi av park

1665 Det förekom dock redan ett motsvarigt ord på fornsvenska; parker i betydelsen ”inhägnat område för jakt”. Ordet "park" kommer från medeltida latin 'parricus, parcus'. Detta ord övergick till fornfranska 'parc', varifrån det lånades in till svenskan

Vanliga frågor om park

Vad är synonymer till park?
Synonymer till park: parkanläggning.
Vad betyder park?
rekreationsområde som utgörs av mer eller mindre ansad vegetation i form av gräsmatta, buskar och träd och ofta även promenadstigar, sittbänkar, dammar, planteringar o dyl, ofta i eller i närheten av
Hur uttalas park?
park uttalas /ˈpark/.
Hur böjs park?
park böjs: park (grundform), parken (bestämd form), parker (plural), parkerna (bestämd plural).