plankgång
substantiv
1. substantiv
avlång, ibland smal och vinglig, struktur bestående av en eller flera planka man använder för att gå på, t.ex. till en båt, i naturen som en spång av plankor eller på byggnadsställning
Exempel
Det fanns en plankgång på dess tak och han sprang längs den, hoppade över till den första passagerarvagnen och förlorade nästan balansen när den våldsamt krängde över åt sidorna.
Besläktade ord till plankgång
2. substantiv något som är svårt
3. substantiv
en övning som utförs på olika sätt för att träna core, bland annat som armhävning utan hävning
Böjning av plankgång
- singular obestämd
- plankgång
- singular bestämd
- plankgången
- plural obestämd
- plankgångar
- plural bestämd
- plankgångarna
Visa fler former (9)
- ci
- plankgångs · plankgångs-
- cm
- plankgångs · plankgångs-
- pl def gen
- plankgångarnas
- pl indef gen
- plankgångars
- sg def gen
- plankgångens
- sg indef gen
- plankgångs
- sms
- plankgångs-
Vanliga frågor om plankgång
- Vad är synonymer till plankgång?
- Synonymer till plankgång: brädgång, spång.
- Vad betyder plankgång?
- avlång, ibland smal och vinglig, struktur bestående av en eller flera planka man använder för att gå på, t.ex. till en båt, i naturen som en spång av plankor eller på byggnadsställning
- Hur böjs plankgång?
- plankgång böjs: plankgång (grundform), plankgången (bestämd form), plankgångar (plural), plankgångarna (bestämd plural).