praktlystnad

Hans praktlystnad gjorde att han försökte efterlikna det franska hovet från Ludvig XIV:s glanstid.

I sitt enskilda liv var han ett mönster i rena seder och högkyrklig religiositet; hans estetiska läggning gjorde honom till en beskyddare av vitterhet och konst, men förledde honom även till slösaktighet och praktlystnad.

Han skulle som vuxen få tillnamnet pái (” påfågel”), på grund av sin praktlystnad.