proprium

I sitt motu proprio, Tra le sollecitudini, gav Pius X sitt tillstånd till användandet av gregoriansk sång och uppmuntrade troende att sjunga ordinarium, även om han reserverade proprium för män.

Vid mitten av 1300-talet hade kulten fått enhetliga former i hela riket med ett Officium proprium, bestående av hymner och läsestycken på rimvers.

Ett officium proprium förelåg redan under senare hälften av 1200-talet och innehöll förutom hymner och läsestycken på prosa, även antifoner och responsorier.