rotehjon

Fattighjon kunde beviljas rotegång och bli rotehjon, vilket innebar att han fick bege sig till den gård som först stod näst i tur i roten, vilket ibland var den gård där klubban fanns.

I de fall sådana inte fanns, skulle de fattiga inhysas som rotehjon på socknens bekostnad, eller ges ett tiggartillstånd, som gällde enbart inom församlingen.

De rotehjon, som på detta vis drog från gård till gård, sades dygna och kallades dyngenjon.