runa
substantiv
/ˈrʉːna/
1. substantiv
typ av skrivtecken tillhörande ett runalfabet (futhark) som främst brukades av germanska folk före introduktionen av (och sedan parallellt med) det latinska alfabetet
Exempel
Vi drar alla var sin sten och tyder våra runor som talar om vad vi har att vänta av 1987:: T-runan, asaguden Tyrs runa, står
Vi är några av hans många vänner inom företagsvärlden som vill rista en runa över en sällsynt omtyckt kollega och vän.
Elizabeth Taylors runa i New York Times låg ännu längre.
Besläktade ord till runa
2. substantiv minnesord över en avliden, dödsruna
Besläktade ord till runa
3. substantiv dikt; i synnerhet finsk folkdikt eller sång
Exempel
Man visste länge, att gamla finska runor ännu sjöngs av folket
Besläktade ord till runa
Översättningar av runa (17 språk)
- danska
- rune
- engelska
- rune
- finska
- riimu
- fo
- rún
- franska
- rune
- grekiska
- ρούνος
- isländska
- rún
- italienska
- runa
- nederländska
- rune
- norska
- rune
- nynorska
- rune
- polska
- runa
- portugisiska
- runa
- ryska
- руна
- slovakiska
- runa
- spanska
- runa
- tyska
- Rune
Böjning av runa
- singular obestämd
- runa
- singular bestämd
- runan
- plural obestämd
- runor
- plural bestämd
- runorna
Visa fler former (16)
- ci
- run · run- · rune · rune-
- cm
- run · run- · rune · rune- · runs · runs-
- pl def gen
- runornas
- pl indef gen
- runors
- sg def gen
- runans
- sg indef gen
- runas
- sms
- run- · rune-
Etymologi av runa
Av finska 'runo', av gem-ugm '*rūnō'
Vanliga frågor om runa
- Vad betyder runa?
- typ av skrivtecken tillhörande ett runalfabet (futhark) som främst brukades av germanska folk före introduktionen av (och sedan parallellt med) det latinska alfabetet
- Hur uttalas runa?
- runa uttalas /ˈrʉːna/.
- Hur böjs runa?
- runa böjs: runa (grundform), runan (bestämd form), runor (plural), runorna (bestämd plural).