runalfabet

Dansken Ludvig Wimmer, den första moderna runforskaren, bevisade att alla runalfabet gick tillbaka till en grundläggande futhark av 24 tecken, som var känd och använd av alla germanska stammar.

Den yngre, 16-teckniga runraden utökades med fler tecken och justerades så att man erhöll en fullständig motsvarighet till det latinska alfabetet och man började ställa upp tecknen som ett runalfabet.

Det runalfabet som visas här har ett stunget t för d, ett stunget th för dh, ett stunget b för p, ett stunget f för v och ett stunget u för y.