Ordbas

rutil

substantiv

slags mineral huvudsakligen bestående av titandioxid, TiO2 med en vanligtvis svart, rödbrun eller röd färg och som har diamantglans; även om band av detta mineral insprängt i andra mineral

Exempel

Hennes sätt att kombinera de nästan spetslika mönsterna i silverdelarna med enkelt slipade halvädelstenar som onyx, kvarts och rutil visar på samma medvetna önskan om en krock mellan olika formuttryck och material.
Dessa sedimenterade partiklar kompakteras och litifieras till sedimentära bergarter som innehåller mineraler som kan stå emot mekanisk och kemisk vittring som kvarts, zirkon, rutil och magnetit.
Till landets naturtillgångar hör: fisk, mineral ( lera och kiselsand), titan ( rutil och ilmenit), tenn, zirkon.
Översättningar (9 språk)
danska
rutil
engelska
rutile
finska
rutiili
franska
rutile
gl
rútilo
norska
rutil
ryska
рутил
spanska
rutilo
tyska
Rutil

Vanliga frågor om rutil

Vad betyder rutil?
slags mineral huvudsakligen bestående av titandioxid, TiO2 med en vanligtvis svart, rödbrun eller röd färg och som har diamantglans; även om band av detta mineral insprängt i andra mineral