Ordbas

senantiken

substantiv

den historiska period från omkring 300 till 600 e.Kr., som följer den klassiska antiken och föregår medeltiden i Medelhavsområdet och Västeuropa

Exempel

Fortfarande i dag är detta en vanlig uppfattning också bland arkeologer som inte sysslar just med senantiken.
Under senantiken dröjer sig många antika institutioner kvar, samtidigt som medeltida inslag blir allt tydligare.
Antikens urbana kultur föll gradvis samman i Västeuropa under senantiken, men fortlevde i Konstantinopel ( dagens Istanbul) fram till medeltidens slut.
Översättningar (5 språk)
als
Spootantike
danska
senantikken
franska
Antiquité tardive
isländska
síðfornöld
tyska
Spätantike

Vanliga frågor om senantiken

Vad betyder senantiken?
den historiska period från omkring 300 till 600 e.Kr., som följer den klassiska antiken och föregår medeltiden i Medelhavsområdet och Västeuropa