själasörjare

1954 avlade hon sina löften inför sin själasörjare, Gunnar Rosendal i Osby.

Mary Fishers liv är i ruiner -- hon har förlorat nästan allt och i sin förtvivlan vänder hon sig till sin själasörjare, sin präst.

Prästerskapet var snart tvunget att skaffa sig andra jobb vid sidan av kyrkan och hade all möda i världen att fungera som själasörjare och herdar för församlingen och handha församlingens materiella tillgångar.