Ordbas

skrika

verb · substantiv /ˈskriːka/

1. verb med hjälp av hög och kraftig röst frambringa starka ljud

Synonymer till skrika (13)

Visa alla 13 synonymer →

Källor: Folkets lexikon

Exempel

Mina föräldrar skriker alltid på mig
publiken gapade och skrek
pappan skällde och ungen skrek
Översättningar (12 språk)
engelska
shout
et
hüüdma, karjuma
finska
huutaa
franska
crier
italienska
gridare, urlare
nederländska
schreeuwen
polska
krzyczeć, skrzypieć, wołać, wrzeszczeć, zgrzytać
ryska
кри́кнуть, крича́ть
spanska
chillar, gritar
tjeckiska
ječet, křičet
turkiska
bağırmak
tyska
schreien

Besläktade ord till skrika

2. substantiv kråkfågel av någon av de två arterna lavskrika och nötskrika

Synonymer till skrika (1)

Översättningar (1 språk)
polska
sójka

Besläktade ord till skrika

3. verb frambringa ett läte som liknar ett skrik

Synonymer till skrika (13)

Visa alla 13 synonymer →

Källor: Folkets lexikon

Exempel

publiken gapade och skrek
pappan skällde och ungen skrek
Översättningar (12 språk)
engelska
shout
et
hüüdma, karjuma
finska
huutaa
franska
crier
italienska
gridare, urlare
nederländska
schreeuwen
polska
krzyczeć, skrzypieć, wołać, wrzeszczeć, zgrzytać
ryska
кри́кнуть, крича́ть
spanska
chillar, gritar
tjeckiska
ječet, křičet
turkiska
bağırmak
tyska
schreien

Besläktade ord till skrika

4. verb

frambringa ett ljud som mer eller mindre liknar ett skrik (speciellt: gnisslande, skärande, knastrande eller knarrande ljud)

Synonymer till skrika (17)

Visa alla 17 synonymer →

Källor: Folkets lexikon

Exempel

Bromsarna skrek när föraren kastade sig på bromsen
publiken gapade och skrek
pappan skällde och ungen skrek
Översättningar (12 språk)
engelska
shout
et
hüüdma, karjuma
finska
huutaa
franska
crier
italienska
gridare, urlare
nederländska
schreeuwen
polska
krzyczeć, skrzypieć, wołać, wrzeszczeć, zgrzytać
ryska
кри́кнуть, крича́ть
spanska
chillar, gritar
tjeckiska
ječet, křičet
turkiska
bağırmak
tyska
schreien

Besläktade ord till skrika

Böjning av skrika

infinitiv
skrika
presens
skriker
preteritum
skrek
supinum
skrikit
imperativ
skrik
singular obestämd
skrika
singular bestämd
skrikan
plural obestämd
skrikor
plural bestämd
skrikorna
Visa fler former (29)
c
skrik · skrik-
ci
skrik · skrik- · skrike · skrike-
cm
skrik · skrik- · skrike · skrike- · skriks · skriks-
inf s-form
skrikas
pl def gen
skrikornas
pl indef gen
skrikors
pres ind s-form
skrikes · skriks
pres konj aktiv
skrike
pres konj s-form
skrikes
pres_part gen
skrikandes
pres_part nom
skrikande
pret ind s-form
skreks
pret konj aktiv
skrike
pret konj s-form
skrikes
sg def gen
skrikans
sg indef gen
skrikas
sms
skrik- · skrike-
sup s-form
skrikits

Vanliga frågor om skrika

Vad är synonymer till skrika?
Synonymer till skrika: gapa, gasta, gorma, hojta, ropa, vråla, bröla, gala.
Vad betyder skrika?
frambringa ett ljud som mer eller mindre liknar ett skrik (speciellt: gnisslande, skärande, knastrande eller knarrande ljud)
Hur uttalas skrika?
skrika uttalas /ˈskriːka/.
Hur böjs skrika?
skrika böjs: skrika (infinitiv), skriker (presens), skrek (preteritum), skrikit (supinum), skrik (imperativ).