substantivering
substantiv
1. substantiv det att substantivera (ett eller flera) adjektiv
Exempel
Ordet kasus kommer av latinets cāsus (’ fall’), en substantivering av verbet cadere (’ att falla’).
Efter substantivering föll fabric bort och begreppet utvecklades till' non-woven' och med den rådande trenden i engelskan att bindestreck används allt mindre blir det allt vanligare med' non woven' eller' nonwoven'.
En substantivering är ett adjektiv som används självständigt utan något substantiviskt huvudord.
Besläktade ord till substantivering
2. substantiv
substantiverad ord, d.v.s. adjektiv som används självständigt utan något substantiviskt huvudord
Översättningar av substantivering (3 språk)
- engelska
- substantivisation
- franska
- substantivation
- tyska
- Substantivierung
Böjning av substantivering
- singular obestämd
- substantivering
- singular bestämd
- substantiveringen
- plural obestämd
- substantiveringar
- plural bestämd
- substantiveringarna
Visa fler former (9)
- ci
- substantiverings · substantiverings-
- cm
- substantiverings · substantiverings-
- pl def gen
- substantiveringarnas
- pl indef gen
- substantiveringars
- sg def gen
- substantiveringens
- sg indef gen
- substantiverings
- sms
- substantiverings-
Vanliga frågor om substantivering
- Vad betyder substantivering?
- det att substantivera (ett eller flera) adjektiv
- Hur böjs substantivering?
- substantivering böjs: substantivering (grundform), substantiveringen (bestämd form), substantiveringar (plural), substantiveringarna (bestämd plural).