särljud
substantiv
1. substantiv
vokal (ljud, bokstav); språkljud som kan uttalas särskilt (för sig självt eller ensamt), i motsats till samljud = konsonant
2. substantiv dissonans
3. substantiv diakrit; särskilt ljudtecken
Etymologi av särljud
Sammansättning av sär- (”för sig själv”) + ljud. Av fornsvenska 'særliudh', av fornnordiska 'sérhljóð'. Kognat med
Vanliga frågor om särljud
- Vad är synonymer till särljud?
- Synonymer till särljud: dissonans, vokal.
- Vad betyder särljud?
- vokal (ljud, bokstav); språkljud som kan uttalas särskilt (för sig självt eller ensamt), i motsats till samljud = konsonant