Ordbas

trasighet

substantiv

det att vara trasig; något som är trasigt

Exempel

Här finns ett mörker och en trasighet i människornas livshistorier, som gör minnena av detta traditionstyngda landsbygds-femtiotal märkligt gripande.
Dessutom illustrerar det förstås ett slags större trasighet i samhället, säger Howard Gordon.
Det beror nog på att jag obehindrat pratar om trasighet, bräckliga människor och sex och relationer.
Översättningar (1 språk)
tyska
Zerlumptheit

Besläktade ord till trasighet

Böjning av trasighet

singular obestämd
trasighet
singular bestämd
trasigheten
Visa fler former (7)
ci
trasighets · trasighets-
cm
trasighets · trasighets-
sg def gen
trasighetens
sg indef gen
trasighets
sms
trasighets-

Vanliga frågor om trasighet

Vad betyder trasighet?
det att vara trasig; något som är trasigt
Hur böjs trasighet?
trasighet böjs: trasighet (grundform), trasigheten (bestämd form).