turs
substantiv
1. substantiv
(illasinnad) jätte, troll; särskilt om jätte i den fornnordisk mytologi
Exempel
Torhall «var en storväxt karl, stark och svartmuskig och mest lik en turs », står det i Erik rödes saga.
Bokstaven Þ är ett arv från de fornnordiska språken, där Þ representerades av runan, som kallades Þorn ( törn) i den engelska runraden och Þurs ( turs, jätte) i den nordiska.
Besläktade ord till turs
2. substantiv
Böjning av turs
- singular obestämd
- turs
- singular bestämd
- tursen
- plural obestämd
- tursar
- plural bestämd
- tursarna
Visa fler former (9)
- ci
- turs · turs-
- cm
- turs · turs-
- pl def gen
- tursarnas
- pl indef gen
- tursars
- sg def gen
- tursens
- sg indef gen
- turs
- sms
- turs-
Etymologi av turs
Svenska dialektala tuss, tusse, "jätte", "troll", "dumbom", "oregerlig person"; jfr danska turs, turse, "jätte", "troll", norska tuss, tusse, fornvästnordiska þurs, þuss, fornsaxiska thuris, "underjordens gud", fornhögtyska thur(i)s, dur(i)s, "jätte", medelhögtyska turse, türse, fornengelska þyrs; jfr även det finländska lånordet tursas, "sjöodjur"; av okänt ursprung
Vanliga frågor om turs
- Vad är synonymer till turs?
- Synonymer till turs: jätte, rese.
- Vad betyder turs?
- (illasinnad) jätte, troll; särskilt om jätte i den fornnordisk mytologi
- Hur böjs turs?
- turs böjs: turs (grundform), tursen (bestämd form), tursar (plural), tursarna (bestämd plural).