unicitet

Anders Olsson apostroferar den individuella, konkreta språkhandlingen (' skapelseakten'), men han förklarar inte närmare vari dess unicitet tänks bestå.

Hur kan då, frågar jag mig, denna unika fysiska individ överföra sin unicitet till, i konstnärens fall, sina verk så att det blir berättigat att, som Linde, plötsligt och oförmedlat börja tala om tavlornas unicitet?

Här gestaltas kollektivets kraft parallellt med individens unicitet.