urämne
substantiv
1. substantiv hypotetiskt ämne som inte kan sönderdelas och som allt består av
Exempel
Alltså är allt tal om tingens ursprung, om ett' urämne', dåraktigt tal.
Kända försokratiker är Thales från Miletos, Parmenides, Pythagoras, Demokritos och Herakleitos, och deras frågeställningar kretsade huvudsakligen kring metafysiska frågor som sökandet efter ett urämne.
Ur dessa sökanden efter ett urämne kom sedan den moderna vetenskapen att utvecklas, och kvantmekanikens frågor om materiens innersta väsen är direkt besläktade.
Besläktade ord till urämne
2. substantiv grundämne
Böjning av urämne
- singular obestämd
- urämne
- singular bestämd
- urämnet
- plural obestämd
- urämnen
- plural bestämd
- urämnena
Visa fler former (9)
- ci
- urämnes · urämnes-
- cm
- urämnes · urämnes-
- pl def gen
- urämnenas
- pl indef gen
- urämnens
- sg def gen
- urämnets
- sg indef gen
- urämnes
- sms
- urämnes-
Vanliga frågor om urämne
- Vad betyder urämne?
- hypotetiskt ämne som inte kan sönderdelas och som allt består av
- Hur böjs urämne?
- urämne böjs: urämne (grundform), urämnet (bestämd form), urämnen (plural), urämnena (bestämd plural).