utbrytning
substantiv
1. substantiv
det att bryta sig ut ur något; tillfälle då någon bryter sig ut ur något
Exempel
Det konservativa paritet, CP, föddes genom en utbrytning ur nationalistpartiet några år senare.
Trots de stora prispengarna och den goda ekonomin överväger WPGA en utbrytning från huvudorganisationen PGA.
Det loppet hade allt med utbrytning, svenskt lagarbete och spurtuppgörelse.
Besläktade ord till utbrytning
2. substantiv det att bryta ut en faktor ur ett uttryck
Besläktade ord till utbrytning
Böjning av utbrytning
- singular obestämd
- utbrytning
- singular bestämd
- utbrytningen
- plural obestämd
- utbrytningar
- plural bestämd
- utbrytningarna
Visa fler former (9)
- ci
- utbrytnings · utbrytnings-
- cm
- utbrytnings · utbrytnings-
- pl def gen
- utbrytningarnas
- pl indef gen
- utbrytningars
- sg def gen
- utbrytningens
- sg indef gen
- utbrytnings
- sms
- utbrytnings-
Vanliga frågor om utbrytning
- Vad betyder utbrytning?
- det att bryta sig ut ur något; tillfälle då någon bryter sig ut ur något
- Hur böjs utbrytning?
- utbrytning böjs: utbrytning (grundform), utbrytningen (bestämd form), utbrytningar (plural), utbrytningarna (bestämd plural).