vesa

Dagr es nú Hrímgęrðr, ęn þik dvalða hęfr Atli til aldrlaga, hafnarmark þykkir hlægligt vesa, þars þú í stęins líki stęndr.

Sundrbornar mjǫk sęgik nornir vesa, ęigut þær ætt saman; sumar ro áskungar, sumar alfkungar, sumar dœtr Dvalins.

Namnet kommer troligen av det dialektala uttrycket vesa eller vójsa ( enligt vissa källor voissna, som betyder gyttja) och syftar förmodligen på att sjön växte igen med vass redan i slutet på 1700-talet.