Ordbas

äregirighet

substantiv

det att vara äregirig; det att vara ärelysten, streberaktig, maktlysten, makthungrig, maktsträvande, ambitiös eller rangsjuk

Synonymer till äregirighet (1)

Exempel

Andra länders aktiva och deras supportrar får försöka mätta sin äregirighet med smulorna som faller från de rikes bord.
Hans äregirighet hade varit gränslöst stor, men räckte under livstiden inte längre än till ett enda antaget ( och sedermera förkommet) verk på Salongen i Paris.
Ragnild Lome har gjort så och bland annat konstaterat att romanens titelord” avund” nämns 254 gånger men” äregirighet” och” svartsjuka” vardera bara vid tre tillfällen.
Översättningar (3 språk)
finska
kunnianhimo
isländska
metnaðargirni, metnaður
tyska
Ehrgeiz

Besläktade ord till äregirighet

Böjning av äregirighet

singular obestämd
äregirighet
singular bestämd
äregirigheten
Visa fler former (7)
ci
äregirighets · äregirighets-
cm
äregirighets · äregirighets-
sg def gen
äregirighetens
sg indef gen
äregirighets
sms
äregirighets-

Vanliga frågor om äregirighet

Vad är synonymer till äregirighet?
Synonymer till äregirighet: ärelystnad.
Vad betyder äregirighet?
det att vara äregirig; det att vara ärelysten, streberaktig, maktlysten, makthungrig, maktsträvande, ambitiös eller rangsjuk
Hur böjs äregirighet?
äregirighet böjs: äregirighet (grundform), äregirigheten (bestämd form).