behörighet
substantiv
1. substantiv
uppfyllande av lämplighet och/eller formella krav (för exempelvis en utbildning, ett arbete eller ett mästerskap)
Synonymer till behörighet (4)
Exempel
Om en sökande helt eller delvis saknar den formella behörighet som fordras, kan hon eller han ansöka om att få sin reella kompetens prövad
Förvaltningsmål ligger under kammarrättens behörighet
2. substantiv
detta som formellt följer av den fullmakt en person innehar; vad fullmaktstagaren kan göra med bindande verkan för fullmaktsgivaren
Synonymer till behörighet (1)
Exempel
Ombudet har handlat inom sin behörighet enligt fullmakten och bilköpet är direkt bindande mellan huvudmannen och bilhandlaren
Översättningar av behörighet (3 språk)
- engelska
- authority, eligibility, qualification
- franska
- autorité, qualification
- tyska
- Befugnis, Berechtigung, Zuständigkeit
Böjning av behörighet
- singular obestämd
- behörighet
- singular bestämd
- behörigheten
- plural obestämd
- behörigheter
- plural bestämd
- behörigheterna
Visa fler former (9)
- ci
- behörighets · behörighets-
- cm
- behörighets · behörighets-
- pl def gen
- behörigheternas
- pl indef gen
- behörigheters
- sg def gen
- behörighetens
- sg indef gen
- behörighets
- sms
- behörighets-
Vanliga frågor om behörighet
- Vad är synonymer till behörighet?
- Synonymer till behörighet: kompetens, kvalifikation, tillstånd, befogenhet.
- Vad betyder behörighet?
- uppfyllande av lämplighet och/eller formella krav (för exempelvis en utbildning, ett arbete eller ett mästerskap)
- Hur böjs behörighet?
- behörighet böjs: behörighet (grundform), behörigheten (bestämd form), behörigheter (plural), behörigheterna (bestämd plural).