Ordbas

befogenhet

substantiv /bɛˈfuːɡɛnheːt/

1. substantiv laglig rätt att vidta viss typ av åtgärder

Synonymer till befogenhet (5)

Källor: Folkets lexikon

Exempel

Ibland önskar man sig ökade befogenheter för polisen
kommunernas befogenheter är mycket vida

Besläktade ord till befogenhet

2. substantiv

gränser inom vilka en fullmaktstagare har rätt att agera, så som en fullmaktsgivare har bestämma det i fullmakten; vad fullmaktstagaren har lov av fullmaktsgivaren att göra

Synonymer till befogenhet (6)

Källor: Folkets lexikon

Exempel

Ombudet har inte följt huvudmannens muntliga instruktioner om att bilen skulle vara grön. Ombudet har alltså handlat utanför sin befogenhet
kommunernas befogenheter är mycket vida
Översättningar av befogenhet (6 språk)
engelska
entitlement
isländska
heimild, réttur
lt
galia, kompetencija, teisė
nederländska
bevoegdheid
polska
uprawnienie, upoważnienie, kompetencja
tyska
Befugnis, Berechtigung

Böjning av befogenhet

singular obestämd
befogenhet
singular bestämd
befogenheten
plural obestämd
befogenheter
plural bestämd
befogenheterna
Visa fler former (9)
ci
befogenhets · befogenhets-
cm
befogenhets · befogenhets-
pl def gen
befogenheternas
pl indef gen
befogenheters
sg def gen
befogenhetens
sg indef gen
befogenhets
sms
befogenhets-

Vanliga frågor om befogenhet

Vad är synonymer till befogenhet?
Synonymer till befogenhet: kompetens, rättighet, tillstånd, mandat, tillåtelse, behörighet, fullmakt, medgivande.
Vad betyder befogenhet?
gränser inom vilka en fullmaktstagare har rätt att agera, så som en fullmaktsgivare har bestämma det i fullmakten; vad fullmaktstagaren har lov av fullmaktsgivaren att göra
Hur uttalas befogenhet?
befogenhet uttalas /bɛˈfuːɡɛnheːt/.
Hur böjs befogenhet?
befogenhet böjs: befogenhet (grundform), befogenheten (bestämd form), befogenheter (plural), befogenheterna (bestämd plural).