bläcka
verb · substantiv
1. verb
Exempel
Sidensvansen, veckans pausfågel i radion, hör till dem som tar sig en bläcka allt emellanåt.
MUSEum:” Ska vi ta en bläcka?
Bläcka – ta sig en bläcka
2. substantiv ljust märke i träd åstadkommet genom borthuggande av bark och ytved
Översättningar (2 språk)
- finska
- bliku, bläku
- norska
- blik
3. substantiv äldre stavningsvariant av blecka (kronsup, snaps)
Översättningar (2 språk)
- finska
- bliku, bläku
- norska
- blik
Böjning av bläcka
- infinitiv
- bläcka
- presens
- bläckar
- preteritum
- bläckade
- supinum
- bläckat
- imperativ
- bläcka
- singular obestämd
- bläcka
- singular bestämd
- bläckan
- plural obestämd
- bläckor
- plural bestämd
- bläckorna
Visa fler former (36)
- c
- bläck · bläck-
- ci
- bläck · bläck- · bläcke · bläcke-
- cm
- bläck · bläck- · bläcke · bläcke- · bläcks · bläcks-
- inf s-form
- bläckas
- pl def gen
- bläckornas
- pl indef gen
- bläckors
- pres ind s-form
- bläckas
- pres_part gen
- bläckandes
- pres_part nom
- bläckande
- pret ind s-form
- bläckades
- pret_part def pl gen
- bläckades
- pret_part def pl nom
- bläckade
- pret_part def sg masc gen
- bläckades
- pret_part def sg masc nom
- bläckade
- pret_part def sg no_masc gen
- bläckades
- pret_part def sg no_masc nom
- bläckade
- pret_part indef pl gen
- bläckades
- pret_part indef pl nom
- bläckade
- pret_part indef sg n gen
- bläckats
- pret_part indef sg n nom
- bläckat
- pret_part indef sg u gen
- bläckads
- pret_part indef sg u nom
- bläckad
- sg def gen
- bläckans
- sg indef gen
- bläckas
- sms
- bläck- · bläcke-
- sup s-form
- bläckats
Etymologi av bläcka
Till samma rot som blek (jämför näck till naken). blek har varit en regional variant i bland annat Småland och Blekinge, med varianten blekk och blekka i Närke. Kognat är norska , bläku i samma betydelse
Till bleck (”tunn metallplåt”)
Vanliga frågor om bläcka
- Vad betyder bläcka?
- ljust märke i träd åstadkommet genom borthuggande av bark och ytved
- Hur böjs bläcka?
- bläcka böjs: bläcka (infinitiv), bläckar (presens), bläckade (preteritum), bläckat (supinum), bläckan (bestämd form).