bryte
substantiv
titel för manlig träl under nordisk folkvandringstid och vikingatid som hade uppsyn över andra trälar, en slags föreståndare bland trälarna
Exempel
Tolir var en bryte i Roden cirka år 1070, troligen gift med Gyla.
Rätt lät Tolir, bryte i Roden, rista dem åt konungen.
Tolir var bryte, vilket betyder att han var kungens fogde på Hovgården och Gylla var sannolikt hans hustru.
Översättningar (3 språk)
- ang
- brytta
- danska
- bryde
- isländska
- bryti
Besläktade ord till bryte
Böjning av bryte
- singular obestämd
- bryte
- singular bestämd
- bryten
- plural obestämd
- brytar
- plural bestämd
- brytarna
Visa fler former (13)
- ci
- bryt · bryt-
- cm
- bryt · bryt- · brytes · brytes- · bryts · bryts-
- pl def gen
- brytarnas
- pl indef gen
- brytars
- sg def gen
- brytens
- sg indef gen
- brytes
- sms
- bryt-
Etymologi av bryte
Av fornsvenska 'bryti', av fornnordiska 'bryti'. Urpsrunget tros vara den som delar upp maten mellan trälarna, som "bryter brödet". Motsvarande danska bryde, isländska bryti, och fornengelska brytta
Vanliga frågor om bryte
- Vad betyder bryte?
- titel för manlig träl under nordisk folkvandringstid och vikingatid som hade uppsyn över andra trälar, en slags föreståndare bland trälarna
- Hur böjs bryte?
- bryte böjs: bryte (grundform), bryten (bestämd form), brytar (plural), brytarna (bestämd plural).