fullmakt
substantiv
/ˈfɵlmakt/
1. substantiv
(formellt) erhållna rättigheter från annan fysisk person eller juridisk person (t ex rätt att företräda någon i bankärenden)
Exempel
Han har fullmakt att hantera hennes pengar
Besläktade ord till fullmakt
2. substantiv
skriftligt dokument som intygar att någon har juridisk rätt att företräda annan part (och agera i dennes namn, beträffande t.ex. bankärenden) eller annat organ
Exempel
Var förvarar han fullmakten?
Översättningar av fullmakt (5 språk)
- finska
- valtakirja
- nederländska
- volmacht
- ryska
- полномочие, уполномочие
- turkiska
- vekâletname
- tyska
- Prokura, Vollmacht
Böjning av fullmakt
- singular obestämd
- fullmakt
- singular bestämd
- fullmakten
- plural obestämd
- fullmakter
- plural bestämd
- fullmakterna
Visa fler former (9)
- ci
- fullmakts · fullmakts-
- cm
- fullmakts · fullmakts-
- pl def gen
- fullmakternas
- pl indef gen
- fullmakters
- sg def gen
- fullmaktens
- sg indef gen
- fullmakts
- sms
- fullmakts-
Vanliga frågor om fullmakt
- Vad är synonymer till fullmakt?
- Synonymer till fullmakt: mandat, tillstånd, befogenhet.
- Vad betyder fullmakt?
- skriftligt dokument som intygar att någon har juridisk rätt att företräda annan part (och agera i dennes namn, beträffande t.ex. bankärenden) eller annat organ
- Hur uttalas fullmakt?
- fullmakt uttalas /ˈfɵlmakt/.
- Hur böjs fullmakt?
- fullmakt böjs: fullmakt (grundform), fullmakten (bestämd form), fullmakter (plural), fullmakterna (bestämd plural).