Ordbas

kelt

substantiv

1. substantiv

medlem av en indoeuropeisk folkstam som bebodde stora delar av Västeuropa vars ättlingar i modern tid främst märks av i Irland, nordvästra Frankrike (Bretagne), delar av Storbritannien (Skottland och

medlem av en indoeuropeisk folkstam som bebodde stora delar av Västeuropa vars ättlingar i modern tid främst märks av i Irland, nordvästra Frankrike (Bretagne), delar av Storbritan… Visa mer

medlem av en indoeuropeisk folkstam som bebodde stora delar av Västeuropa vars ättlingar i modern tid främst märks av i Irland, nordvästra Frankrike (Bretagne), delar av Storbritannien (Skottland och Wales) och nordvästra Spanien (Galicien); ättling till dessa folk

Exempel

Kvällen var sen och det var dun- kelt på husets framsida, trots juni-kvällens blågrå aftonljus.
Det är så en kelt att göra.
Du kelt som går från västerns hav

Besläktade ord till kelt

2. substantiv medlem av någon av de moderna folkgrupperna som talar keltiska språk

Besläktade ord till kelt

Översättningar av kelt (18 språk)
br
kelt
ca
celta
danska
kelter
engelska
Celt
finska
keltti
fo
kelti
franska
Celte
gl
celta
hy
կելտ
italienska
celta
japanska
ケルト人
kk
кельт
nederländska
Kelt
portugisiska
celta
ryska
кельт
spanska
celta
tyska
Kelte
ungerska
kelta

Böjning av kelt

singular obestämd
kelt
singular bestämd
kelten
plural obestämd
kelter
plural bestämd
kelterna
Visa fler former (11)
ci
kelt · kelt-
cm
kelt · kelt- · kelts · kelts-
pl def gen
kelternas
pl indef gen
kelters
sg def gen
keltens
sg indef gen
kelts
sms
kelt-

Vanliga frågor om kelt

Vad betyder kelt?
medlem av en indoeuropeisk folkstam som bebodde stora delar av Västeuropa vars ättlingar i modern tid främst märks av i Irland, nordvästra Frankrike (Bretagne), delar av Storbritannien (Skottland och
Hur böjs kelt?
kelt böjs: kelt (grundform), kelten (bestämd form), kelter (plural), kelterna (bestämd plural).