Ordbas

knäcka

verb /ˈknɛkːa/

1. verb bryta av hårt material

Synonymer till knäcka (5)

Källor: Folkets lexikon

Exempel

På julen brukar vi alltid knäcka nötter
Benet knäcktes av den kraftiga smällen
en knäckt människa
Visa fler exempel (2)
trädet knäcktes av stormen
spriten knäckte mig

Besläktade ord till knäcka

2. verb besegra någon; bryta ner någon

Synonymer till knäcka (7)

Källor: Folkets lexikon

Exempel

''Stressen knäckte henne fullständigt
en knäckt människa
trädet knäcktes av stormen
Visa fler exempel (1)
spriten knäckte mig

3. verb lösa, luska ut; lista ut något hemligt, mystiskt eller svårlöst

Synonymer till knäcka (5)

Källor: Folkets lexikon

Exempel

en knäckt människa
trädet knäcktes av stormen
spriten knäckte mig

Uttryck och idiom med knäcka

Översättningar av knäcka (6 språk)
engelska
crack, snap
finska
murtaa, nitistää, nujertaa, ratkaista, rikkoa, särkeä
franska
briser
lt
gliaudyti, laužti, palaužti, skelti
spanska
romper
tyska
brechen, knacken, knicken

Böjning av knäcka

infinitiv
knäcka
presens
knäcker
preteritum
knäckte
supinum
knäckt
imperativ
knäck
Visa fler former (22)
c
knäck · knäck-
inf s-form
knäckas
pres ind s-form
knäckes · knäcks
pres_part gen
knäckandes
pres_part nom
knäckande
pret ind s-form
knäcktes
pret_part def pl gen
knäcktas
pret_part def pl nom
knäckta
pret_part def sg masc gen
knäcktes
pret_part def sg masc nom
knäckte
pret_part def sg no_masc gen
knäcktas
pret_part def sg no_masc nom
knäckta
pret_part indef pl gen
knäcktas
pret_part indef pl nom
knäckta
pret_part indef sg n gen
knäckts
pret_part indef sg n nom
knäckt
pret_part indef sg u gen
knäckts
pret_part indef sg u nom
knäckt
sms
knäck-
sup s-form
knäckts

Vanliga frågor om knäcka

Vad är synonymer till knäcka?
Synonymer till knäcka: bryta ner, vingklippa, bryta, lösa, sönderslå, hejda, sönderdela.
Vad betyder knäcka?
besegra någon; bryta ner någon
Hur uttalas knäcka?
knäcka uttalas /ˈknɛkːa/.
Hur böjs knäcka?
knäcka böjs: knäcka (infinitiv), knäcker (presens), knäckte (preteritum), knäckt (supinum), knäck (imperativ).