Ordbas

pol

substantiv /ˈpuːl/

1. substantiv

en av de två punkter på en himlakropp genom vilka himlakroppens rotationsaxel passerar (syftar ofta på någon av jordens poler)

Exempel

Thurdin är pol mag och skatteexpert.
22 år gammal blev han pol mag och för 15 år sedan fil lic, men undervisning är ingenting för Lars Axel Nilsson.
Utbildning: Fil kand, pol mag, civilekonom.

2. substantiv en ände av en magnet

Besläktade ord till pol

3. substantiv en punkt där gränsvärdet för en given funktion är oändligheten

Exempel

Den komplexvärda funktionen <math> f \colon z \mapsto \frac{1}{1+z^2}</math> har poler i punkterna <math>z=\pm i</math>

Besläktade ord till pol

Översättningar av pol (11 språk)
engelska
pole
finska
napa
franska
pôle
id
kutub
isländska
segulpóll
italienska
polo
ryska
полюс
spanska
polo
tjeckiska
pól
turkiska
kutup
tyska
Pol

Böjning av pol

singular obestämd
pol
singular bestämd
polen
plural obestämd
poler
plural bestämd
polerna
Visa fler former (11)
ci
pol · pol-
cm
pol · pol- · pols · pols-
pl def gen
polernas
pl indef gen
polers
sg def gen
polens
sg indef gen
pols
sms
pol-

Vanliga frågor om pol

Vad betyder pol?
en av de två punkter på en himlakropp genom vilka himlakroppens rotationsaxel passerar (syftar ofta på någon av jordens poler)
Hur uttalas pol?
pol uttalas /ˈpuːl/.
Hur böjs pol?
pol böjs: pol (grundform), polen (bestämd form), poler (plural), polerna (bestämd plural).