skälm
substantiv
/ˈɧɛlm/
skojare, bedragare, förrädare
Exempel
I bokens första del, som har brevromanens form, hastar Gustav Vasa som ung skrytsam skälm runt från gård till gård i Dalarna.
Jag är en skälm och en hund, och att hängas är ett alltför milt straff för mig -- gärna det.
Johannes är en skälm och kan själv narras mycket bra.
Översättningar (2 språk)
- finska
- huijari, kelmi
- tyska
- Schelm
Besläktade ord till skälm
Böjning av skälm
- singular obestämd
- skälm
- singular bestämd
- skälmen
- plural obestämd
- skälmar
- plural bestämd
- skälmarna
Visa fler former (14)
- ci
- skälm · skälm- · skälms · skälms-
- cm
- skälm · skälm- · skälms · skälms-
- pl def gen
- skälmarnas
- pl indef gen
- skälmars
- sg def gen
- skälmens
- sg indef gen
- skälms
- sms
- skälm- · skälms-
Etymologi av skälm
Belägg finns i svenska språket från 1520, som fornsvenska 'skiælmber', av gml 'schelm, schelme'. Det tyska ordets ursprung är omtvistat
Vanliga frågor om skälm
- Vad är synonymer till skälm?
- Synonymer till skälm: skalk, bedragare, kanalje, skojare, spetsbov.
- Vad betyder skälm?
- skojare, bedragare, förrädare
- Hur uttalas skälm?
- skälm uttalas /ˈɧɛlm/.
- Hur böjs skälm?
- skälm böjs: skälm (grundform), skälmen (bestämd form), skälmar (plural), skälmarna (bestämd plural).